Hadeeth Cards
Da'wa cards that highlight great meanings from the noble prophetic hadiths in a simple style and attractive display that helps the Muslim to have a deeper understanding of his religion in an easy way
All
Abu Humayd eller Abu Usayd berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: "Om någon av er träder in i moskén ska han säga: 'Allahumma-ftah li abwaba rahmatik' (Allah! Öppna upp portarna för mig till din barmhärtighet). När han träder ut ska han säga: 'Allahumma inni as'aluka min fadlik' (Allah! Jag ber dig om din godhet)."
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ lär sitt samfund den åkallan som sägs vid inträde i moskén: "Allahummaf-tah li abwaba rahmatik" (Allah! Öppna upp portarna för mig till din barmhärtighet). Han ber alltså Allah att underlätta det som leder till hans nåd. Vid utträde från moskén sägs: "Allahumma inni as'aluka min fadlik" (Allah! Jag ber dig om din godhet). Han ber Allah om hans godhet och att han skänker honom ännu mer välsignelser genom tillåtet uppehälle.
Salim bin Abil-Ja'd berättade att en man sa: "Jag önskar att jag hade bett så att jag funnit ro." När vissa tycktes fördöma det han hade sagt, sa han att han hörde Allahs sändebud ﷺ säga: "Bilal! Säg Iqamah (det andra böneutropet precis innan bön), låt oss finna ro genom det."
Återberättad av Abu Dawud
En person bland följeslagarna sa: "Jag önskar att jag hade bett så att jag funnit ro", varpå de omkring honom fördömde honom för det. Då berättade han att han hört profeten ﷺ säga: "Bilal! Kalla till bönen och etablera den, så att vi kan finna ro genom den". Anledningen till detta är att tjänaren har en personlig dialog med Allah, och finner ro för sinne och själ.
Abu Hazim bin Dinar berättade att: "Några män kommer till Sahl bin Sa'd as-Sa'idi och undrade vilken träsort predikstolen var gjord av. De frågade honom detta, varpå han sa: 'Vid Allah! Jag vet säkerligen vad den är gjord av. Jag såg predikstolen den första dagen som den ställdes fram, och den första dagen som Allahs sändebud ﷺ satt på den. Allahs sändebud ﷺ hörde av sig till en kvinna bland al-Ansar, som Sahl nämnde vid namn, och sa: 'Be snickaren bland dina tjänare att tillverka något av trä som jag kan sitta på när jag talar till folket.' Hon gjorde det, så han tillverkade något av tamarisk trä från al-Ghabah (en plats nära Medina). Snickaren kom med den, och den fördes till Allahs sändebud ﷺ som beordrade att den skulle placeras här. Sedan såg jag att Allahs sändebud ﷺ stod på den och sa Takbir (Allahu akbar), gjorde Ruku' och böjde sig när han var på den, backade och gjorde Sujud vid predikstolens fot, och därefter gick han upp på den igen. När han bett färdigt vände han sig mot människorna och sa: 'Människor! Jag gjorde detta för att ni ska rätta er efter mig och för att ni ska lära er min bön.'"5
Al-Bukhari och Muslim
Några personer kom till en av följeslagarna för att fråga honom om profetens predikstol som Allahs sändebud ﷺ använde, de undrade vad den var gjord av. De hade tidigare varit oense om det, så han berättade för dem att Allahs sändebud ﷺ bad en kvinna från al-Ansar som hade en betjänt som var en snickare att han skulle tillverka en predikstol åt honom som han kunde sitta på då han talade till människorna. Kvinnan gjorde så och sa åt sin betjänt att tillverka en predikstol åt profeten ﷺ av tamarisk trä. När han blev färdig med den skickade kvinnan den till profeten ﷺ, varpå han sa åt dem att placera den på hans plats i moskén. Därefter bad profeten ﷺ på den, gjorde Takbir (sa Allahu akbar) på den, böjde sig i Ruku' på den, och gick sedan baklänges utan att vända sig om och gjorde Sujud vid dess fot. Han repeterade sedan detta, och när han bett färdigt vände han sig mot människorna och sa: "Människor! Jag gjorde detta för att ni ska rätta er efter mig och för att ni ska lära er min bön."
Hittan bin 'Abdillah ar-Raqashi sa: "Jag bad en bön med Abu Musa al-Ash'ari. När han befann sig i Tashahhud sa någon bland de närvarande: 'Bönen har nämnts parallellt med godhet och allmosa.' När Abu Musa blev färdig med bönen och gett Taslim vände han sig mot dem och sa: 'Vem var det som sa det där?' De närvarande blev tysta, så han repeterade: 'Vem var det som sa det där?' De närvarande förblev tysta, så han sa: 'Hittan, det kanske var du som sa det?' Hittan svarade: 'Nej, det var inte jag som sa det där, och jag fruktade att du skulle anklaga mig för det.' En person sa då: 'Det var jag som sa det, och jag avsåg endast gott med det.' Abu Musa sa: 'Vet ni inte vad ni ska säga i era böner? Allahs sändebud ﷺ predikade för oss och tydliggjorde vår Sunnah och lärde oss vår bön då han sa: 'När ni ber ska ni räta till era rader och låt en av er leda er i bön. När han säger Takbir, ska ni säga Takbir; när han reciterar 'Inte de som har drabbats av [din] vrede och inte heller de vilsna' [1:7], säg 'amen'; och Allah kommer att svara er. När han säger Takbir och böjer sig i Ruku', säger ni också Takbir och böjer er i Ruku', för imamen ska böja sig före er, och resa sig före er.' Sedan sa Allahs sändebud ﷺ: 'Detta motsvarar det. Och när han säger, 'Sami'allahu liman hamidah' (Allah hör den som lovprisar honom), ska ni säga: 'Allahumma Rabbana lakal-hamd' (Allah, vår Herre, dig tillkommer alla lovprisningar), och Allah kommer att höra er, för Allah sa genom sin profets tunga: 'Allah hör den som lovprisar honom'. Och när han säger Takbir och går ner i Sujud, ska ni också säga Takbir och gå ner i Sujud, då imamen ska gå ner i Sujud före er, och sätta sig från Sujud före er.' Därefter sa Allahs sändebud ﷺ: 'Detta motsvarar det. Och när han sitter för Tashahhud, ska det första ni säger vara: 'At-tahiyyatu at-tayyibatu as-salawatu lillahi, as-salamu 'alayka ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullahi wa barakatuhu, as-salamu 'alayna wa 'ala 'ibadillahis-salihin. Ash-hadu 'an la 'ilaha 'illallahu wa ash-hadu anna Muhammadan 'abduhu wa rasuluh' (Alla vördnads-hälsningar, samtliga böner, alla goda ord och handlingar hör till Allah. Må fred vara över dig, profeten, och Allahs barmhärtighet och välsignelser över dig. Må fred vara över oss och Allahs rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att det inte finns någon sann gud utom Allah, och jag vittnar om att Muhammed är hans tjänare och sändebud)."
Återberättad av Muslim
Följeslagaren Abu Musa al-Ash'ari (må Allah vara nöjd med honom) förrättade en bön, och när han satt för Tashahhud sa en av de bedjande bakom honom: ''Bönen har nämnts parallellt med godhet och allmosa". När Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) blev färdig med bönen vände han sig mot de bedjande och frågade vem det var som sa "Bönen har nämnts parallellt med godhet och allmosa"?! De närvarande blev tysta, och ingen av dem svarade. Han repeterade sin fråga ännu en gång, och ingen svarade honom. Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) sa då: "Hittan! Det kanske var du som sa det?", eftersom han var en modig man som han hade kontakt med. Han bad intill honom och Abu Musa visste att han inte skulle ta illa vid om han misstänkte honom, varpå den som egentligen hade sagt yttrandet möjligen skulle erkänna. Hittan svarade att det inte var han, och att han var rädd att han skulle anklaga honom i tro om att det var han som sa det. En person bland de närvarande sa då att det var han som hade sagt det, och att han endast avsåg gott med det. Abu Musa sa då, för att lära dem: "Vet ni inte vad ni ska säga i er bön?!", för att visa sitt fördömande. Sedan berättade Abu Musa att profeten ﷺ höll en predikan för dem en gång där han tydliggjorde deras religion och lärde dem deras bön. Han ﷺ sa: "När ni ber ska ni räta till era rader och stå upprätt, sedan ska någon bland er leda resterande i bön. När imamen inleder med Takbir, ska ni också säga Takbir. När han reciterar al-Fatihah och når 'Inte de som har drabbats av [din] vrede och inte heller de vilsna' (1:7) ska ni säga 'amen'. När ni säger detta besvarar Allah er bön. När imamen säger Takbir och böjer sig för Ruku' ska ni också säga Takbir och böja er i Ruku'. Imamen ska böja sig före er och resa sig före er, så böj er inte före honom och res er inte före honom. Den stunden som imamen böjer sig för Ruku' före er, kompenseras med att ni förblir i Ruku' den stunden som han reser sig från den, så den stunden motsvarar den föregående stunden, och er Ruku' blir följaktligen lika lång som hans Ruku'. När imamen säger: 'Sami'allahu liman hamidah' (Allah hör den som lovprisar honom), ska ni säga: 'Allahumma Rabbana wa lakal-hamd' (Allah, vår Herre, dig tillkommer alla lovprisningar). Om de bedjande säger detta har Allah sagt genom sin profets tunga: 'Allah hör den som lovprisar honom'. När imamen säger Takbir och går ner i Sujud, ska de bedjande säga Takbir och gå ner i Sujud. Imamen ska gå ner i Sujud före er och sätter sig före er, så gå inte ner i Sujud före honom och sätt er inte före honom. Den stunden som imamen går ner i Sujud före er, kompenseras med att ni förblir i Sujud den stunden som han reser sig från den, så den stunden motsvarar den föregående stunden, och er Sujud blir följaktligen lika lång som hans Sujud. När ni sitter för att säga Tashahhud ska det första som ni säger vara: 'At-tahiyyatu at-tayyibatu as-salawatu lillah' (Alla vördnads-hälsningar, samtliga böner, alla goda ord och handlingar hör till Allah). Herraväldet, evig existens och storhet tillkommer enbart Allah, likaså tillkommer de fem obligatoriska bönerna honom. "As-salamu 'alayka ayyuhan-nabiyyu wa rahmatullahi wa barakatuhu, as-salamu 'alayna wa 'ala 'ibadillahis-salihin" (Må fred vara över dig, profeten, och Allahs barmhärtighet och välsignelser. Må fred vare över oss och Allahs rättfärdiga tjänare), be Allah om fred och att han skyddar mot varje brist, fel, förstörelse och skada. Denna fred ska sändas över profeten ﷺ i synnerhet, sedan oss själva, och sedan Allahs rättfärdiga tjänare som lever upp till Allahs rättigheter och tjänarnas rättigheter. Slutligen vittnar vi om att det inte finns någon sann gud utom Allah, och att Muhammed är hans tjänare och sändebud".
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Att han brukade säga Takbir i varje obligatorisk och frivillig bön, under och utanför Ramadan. Han brukade säga Takbir när han stod, och säga Takbir när han skulle böja sig för Ruku'. Sedan brukade han säga: 'Sami'allahu liman hamidah" (Allah hör den som lovprisar honom), och därefter säga: 'Rabbana wa lakal-hamd" (Vår Herre, prisad vare du), innan han gick ner i Sujud. Sedan brukade han säga: Takbir när han gick ner i Sujud och när han lyfte sitt huvud för att sätta sig efter Sujud. Därefter sa han Takbir när han gick ner i Sujud igen, och Takbir när han lyfte sitt huvud och ställde sig upp från sittande position två gånger. Han brukade göra det i varje Rak'ah tills han blev färdig med bönen. När Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) bett färdigt sa han: 'Vid han vars hand min själ vilar i! Jag är den bland er vars bön liknar Allahs sändebuds bön mest. Detta var hans bön tills han lämnade denna värld.'"
Al-Bukhari och Muslim
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) beskriver delar av profetens ﷺ bön. Han berättade att när han ställde sig upp för att be inledde han med Takbir, sedan sa han Takbir innan han gjorde Ruku', Sujud, kom upp från Sujud, och gjorde Sujud för en andra gång, när han kom upp från Sujud och när han ställde sig upp efter att ha bett två Rak'ahs efter den första Tashahhud under de böner som innehåller tre eller fyra Rak'ahs. Han brukade göra detta genom hela bönen tills han blev färdig med den. När han ställde sig upp från Ruku' brukade han säga: "Sami'allahu liman hamidah" (Allah hör den som lovprisar honom), och när han stod upprätt sa han: "Rabbana wa lakal-hamd" (vår Herre, alla lovprisningar tillkommer dig). När Abu Hurayrah hade bett färdigt sa han: "Vid han vars hand min själ vilar i! Jag är den bland er vars bön liknar Allahs sändebuds bön mest. Han bad på detta vis tills han lämnade denna värld."
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: "Den värsta tjuven är den som stjäl sin bön." Han sa: "Hur kan han stjäla sin bön?" Han svarade: "Genom att inte fullborda dess Ruku' och Sujud".
Återberättad av Ibn Ribban
Profeten ﷺ förklarade att den värsta tjuven är den som stjäl från sina böner. Om en person stjäl någon annans egendom kanske han kan dra nytta från det i detta liv, tillskillnad från denna tjuv som stjäl sin egen del av belöningen. De sa: "Allahs sändebud! Hur kan han stjäla från sin bön?", varpå han svarade: genom att han inte fullbordar bönens Ruku' och Sujud. Han gör detta genom att stressa under Ruku' och Sujud, så han utför inte dem på ett lämpligt sätt.
Ibn Abi Afwa (må Allah vara nöjd med honom) sa: "När Allahs sändebud ﷺ reste sin rygg från Ruku' brukade han säga: 'Sami'allahu liman hamidah . Rabbana wa lakal-hamd, hamdan kathiran tayyiban mubarakan fih. Mil'as-samawati wa mil'al-ardi wa mil'a ma baynahuma, wa mil'a ma shi'ta min shay'in ba'd' (Allah hör dem som lovprisar honom. Vår Herre, dig tillkommer alla lovprisningar! Många, uppriktiga och välsignade lovprisningar. [En lovprisning som] fyller himlarna och jorden och allt däremellan, samt fyller allt som du vill efter det)."
Återberättad av Muslim
När profeten ﷺ lyfte sin rygg från Ruku' under bönen brukade han säga: "Allah hör den som lovprisar honom", det vill säga att den som lovprisar Allah kommer han att besvara. Det sägs även att Allah kommer att prisa och belöna honom. Sedan lovprisade han Allah sägandes: "Vår Herre, dig tillkommer alla lovprisningar! Många, uppriktiga och välsignade lovprisningar. [En lovprisning som] fyller himlarna och jorden och allt däremellan, samt fyller allt som du vill efter det". En lovprisning som fyller himlarna, jorden, allt däremellan, och som fyller vad än Allah önskar att den ska fylla.
Warrad, al-Mughirah bin Shu'bahs skrivare, sa: "Al-Mughirah bin Shu'bah dikterade ett brev till Mu'awiyah för mig: 'Efter varje obligatorisk bön brukade profeten ﷺ säga: 'La ilaha illallahu wahdahu la sharika lah, lahul-mulku wa lahul-hamdu wa huwa 'ala kulli shay'in qadir. Allahumma la mani'a lima a'tayt, wa la mu'tiya lima mana't, wa la yanfa'u dhal-jaddi minkal-jadd' (Det finns ingen sann gud utom Allah. Han är en och han har ingen vid sin sida. Till honom hör herraväldet och all pris och han är har makt över allting. Allah! Ingen kan hindra det som du ger och ingen kan ge det som du hindrar, och den rikes rikedom gynnar honom inte mot dig)."
Al-Bukhari och Muslim
Efter varje obligatorisk bön brukade profeten ﷺ säga: "La ilaha illallahu wahdahu la sharika lah, lahul-mulku wa lahul-hamdu wa huwa 'ala kulli shay'in qadir. Allahumma la mani'a lima a'tayt, wa la mu'tiya lima mana't, wa la yanfa'u dhal-jaddi minkal-jadd (Det finns ingen sann gud utom Allah. Han är en och han har ingen vid sin sida. Till honom hör herraväldet och all pris och han är har makt över allting. Allah! Ingen kan hindra det som du ger och ingen kan ge det som du hindrar, och den rikes rikedom gynnar inte honom mot dig)." Det vill säga jag tror och bekräftar på monoteismens yttrande; det finns ingen sann gud utom Allah. Sann dyrkan tillkommer Allah, och jag förnekar att den ska tillskrivas någon annan än honom, eftersom ingen är värd dyrkan utom Allah. Jag bekräftar även att sant och fullkomligt ägande tillkommer Allah, och att alla lovprisningar av dem i himlarna och på jorden förtjänas av Allah, då han har makt över allting. Det han som har föreskrivit ska ges eller undanhållas är obestridligt, och den rike kan inte gynnas av sin rikedom hos honom, det är enbart goda handlingar som kan gynna honom.
Hudhayfah (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Mellan de två Sujud brukade profeten ﷺ säga: 'Rabb-ighfir li, Rabb-ighfir li' (Min Herre! Förlåt mig. Min Herre! Förlåt mig)."
Återberättad av Abu Dawud, an-Nasa'i, Ibn Majah och Ahmad
Profeten ﷺ brukade säga, då han satt mellan de två Sujud: "Rabb-ighfir li, Rabb-ighfir li" (Min Herre! Förlåt mig. Min Herre! Förlåt mig), och repetera det. Betydelsen av "Min Herre! Förlåt mig" är att tjänaren ber sin Herre utplåna tjänarens synder och skyla hans brister.
